Borttappad bil

Familjen Gustafsson är inte direkt kända för sitt briljanta minne, men det här slår nog det mesta.

Jag tappade på riktigt bort min bil..

Bakis som en gris vaknar jag upp runt 15-tiden på söndagen och ska börja jobba klockan 17.
Äter chips och dipp till frukost och knaprar alla värktabletter jag kommer åt..

Efter en timmas degande var det dags att göra sig i ordning..
Jag kliver ner på gatan och tänker: Vart fan har jag parkerat bilen? (Detta är dock inget ovanligt, så jag börjar knata runt kvarteret i tro om att den ska stå någonstans)

Efter 20 minuter och ingen bil i sikte börjar jag bli något stressad. Jag hittar inte bilen!! Har någon stulit den?
Ringer pappa och skäller på honom. Tänkte att han kanske hade tagit den utan att säga något. Men icke!!

16.50 ger jag upp.
Jag ringer Danne och ber han skjutsa mig till jobbet.
Vi svänger upp på Storgatan och tro det eller ej. 50 meter från jobbet står biljäveln.

Jag har alltså tagit bilen till jobbet på fredagen och sedan gått hem..
Varför inte ta bilen?



Tack för att huvudet sitter fast!!

Pussar från alzheimersjohanna!



Kommentarer
Postat av: Anonym

haha du e sämst!

2008-08-19 @ 01:49:35
Postat av: fredde

jag älskar dig

2008-08-19 @ 12:01:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0