Party Rescue Service

i fredags vankades det som sagt utgång. laddad till tänderna skulle vi ut och släppa loss på fellows. allt gick enligt planerna med bastu och förkrök.
väl inne i city är det jag och nicket som är först på plats, vi smiter in och lyckas lägga vantarna på ett bjudhelrör.
grym tajming tänkte jag med tanke på min extremt kassa ekonomi. (jag måste skaffa mig en stadig sugarmama!)

det som skulle bli en trevlig kväll med boysen mynnade istället ut till en snedtändning på den ryska vodkan för undertecknad. jag kan inte förklara vad som hände, helt plötsligt känns det bara som att alla ögon är på mig och jag har skämt ut mig för varenda liten kotte på stället. till och med nere i garberoben lyckades jag säga något extremt opassande och ogenomtänkt när dem frågade vad det stod på mitt bröst. försökte vara fyndig, slutade med K.A.T.A.S.T.R.O.F.

det var en kväll jag verkligen försökte få ordning på mig själv, men det jag ville säga lyckades jag inte förvalta fram, istället pressade jag bara fram ett otroligt icke smickrande eller charmigt mummel. fyllesnack är en sak, jag snackade lika mycket skit som en alkis gör när han ska förklara att han faktiskt inte är onykter.

det börjar egentligen med att en fager dam, som jag träffade några gånger för några år sedan, kliver fram och vi börjar prata. i dessa lägen brukar jag förstås vilja visa att man fortfarande är en skön prick och har utvecklats och vuxit som människa, blivit en skönare snubbe på alla sätt helt enkelt.
men icke, stackars tjejen måste fetångrat att jag en gång i tiden sett henne naken. hon måste verkligen ångra sig, för den kille hon försökte ha en konversation med svarade helt enkelt inte på hennes frågor. jag hittade konsekvent på något helt annat, helt irrelevant, helt osannoligt svar. inte bara muntligt heller, många oväntade och galna rörelser tvingade sig fram också. fråga mig inte hur eller varför.

dam nummer två kliver fram, samma historia bakom där också. REVANCH, tänker jag. nu jävlar. men fan, jag är ännu värre nu. ni vet den jobbiga killen som skriker er i örat när ni försöker prata inte på krogen? han som har svårt att stå rakt och därför med jämna mellanrum tar stöd mot er? det var jag, gånger 1000.

jag vågar egentligen inte gå in mer i detalj på vad jag verkligen sa eller gjorde. det lämnar vi, det är alldeles för skrämmande.

droppen gick när jag kommer på mig själv slå på nisse, inne på fellows. jag langar flera slag mot honom. hur dum kan man vara? alltså ärligt, nummer ett: det är min bästa vän. nummer två: det är nisse the beast.
vad håller jag på med? en jävla tur att han inte slog tillbaka.

när det går upp för mig att jag verkligen spårat bestämmer jag mig för att gå hem. jag bara ger upp, känner att min alkoholnivå egentligen inte passade något annat än dem gångerna man var karatefull kring valborg vid 16-års ålder.

tar min jacka, knallar ut med blicken i golvet, känner mig stört het och börjar min walk of shame hem. kommer till kungsgatan/sveavägen efter stadiga 20 min. starkt jobbat av en kille som tog ett steg framåt och fyra i sidled.
tänker att jag aldrig skulle orka ta tuben hem så jag ringer pappsen, räddaren i nöden denna kväll. fick vingla upp till honom vid hötorget och kraschade ganska snabbt på hans soffa efter att jag dragit ett par urkassa skämt för honom och hans sällskap.

vaknade upp med en av mina värsta bakfyllor någonsin, i had it comin', kan man lugnt säga.

försökte senare ta revanch på lördagskvällen genom en ny väldigt organiserad utgång. lååååång förfest (16:30-22.00), fest med peruktema samt fest på annexet vid globen. en fest där jag försökte bli lite på g, var ändå inne på min tionde dricka, men ingenting hände. jag störde mig egentligen bara på hur fula kläder bartenderna behövde ha på sig, undrade vem som hade valt den sjukt galna slipsen. gillade inte musiken. störde mig på hur många hockeyfrillor jag såg. jag var rätt torr. eller väldigt torr.

bestämde mig för att gå hem vid halv två typ. lika bra även fast jag visste att jag skulle ångra det dagen efter. hatar verkligen att ge upp en kväll sådär, jävla mes.


 här någonstans försvinner mitt humana beteende.

  eller kanske här, ögonen ser rätt tunga ut.

  hoppas att jag är kissnödig här eller något, annars vet jag någon som måste jobba på hållningen. jag ser väldigt bastant och manlig ut.


som tur är försvinner spåren efter mina bravader denna kväll här. är glad att jag inte fastnade på någon mer bild, det hade inte varit vackert.

det som verkligen räddar helgen är en sjukt mysig söndag med häng i kungsan och lite grillande vid årstaviken.
det var supernajs faktiskt. fick väcka danne med hans egen medicin i morse också, det var underbart skönt.
all cred till honom som fortfarande står upp med mig men det känder verkligen bra att få jaga upp honom ur sängen. jag gillar verkligen när han lackar till och slänger ur sig den sköna; "don't mess with the tennisball if you're a golfball!" vart kom den ifrån?

 jag gillar gisses totalt dissande min

 halva ligan

    nercabbat var oslagbart idag..

  ..även om det väckte lite övertaggade ryck



punggren var för övrigt ruggigt fyndig med vassa kommentarer hela dagen.
smakprov: "kan inte grillen börja brinna där på berget?" pungen svarar iskallt: "bergis".

peace out!

F